... har jag gjort sen det förra inlägget. Nu som på beställning kan man vara vaken länge gå upp tidigt och ändå ha en massa energi. Det har med solskenet och dygnstemperaturen att göra. Plus förstås att man gör det man gillar allra mest, rider och hänger med hästar och vänner som man tycker om!
En liten detalj som bidrar är att jag har börjat jogga igen, nu uppe på hela 4,6 km. Inte går det fort, men det går!
Som en halt, långsam ringare från Notre Dame uppenbarar jag mig i spåret och slutar inte springa förrän mållinjen är passerad....
Jodå lite stolt e jag allt över att jag kom igång. Blickar man tillbaka på förra inlägget inser man huuuur långt borta en liknande bedrift som att jogga faktiskt var, och på 10 dar ordnar det sig!
Bara man vill så. Kan erkänna att den sista kilometern är det skelettet och just viljan som bär...
En dikt kommer senare idag, hav tålamod!
// Åsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar