Jag har kommit underfund med att jag lever i en paralell verklighet, eller jag har vetat det ganska länge nu, men det förklarar varför en del kanske inte förstår sig på mig... ( citerat en vän)
Jo, jag gör nog också det, den där egna sfären, Truman Show känslan som tar över ibland. Eller när man letar den egentliga sanningen i stora som små saker. När man försöker hitta kärnan i ett sk påstående eller en enkel handling, då när uppfattningar sinsemellan människor skiljer sig, varför ?
Kanske för att man utgår ifrån sin egna paralella verklighet och i samtalet sedan krockar med varandra. Härliga krockar trots allt, utvecklande krockar, inte alltid dock , dessa krockar kan utlösa livstids fientlighet, långvarig misstänksamhet och i värsta fall Krig & Hat...
Hur ska vi då förstå varandra? Finns det snart någon teknik som vi kan använda sig av där våra paralella verkligheter kan beamas över till varandra så utgångsläget i att förstå varandra får de bästa förutsättningarna?? Nää, den övermänskliga programmeringen är icke uppfunnen ännu.
Verkligheten ja, vilken är den egentliga verkligheten, det finns bara en !
Men vi uppfattar den så olika ibland, att vi tror att vi lever i olika. Det bästa just nu innan "paralellbeamen" är upptäckt, är att gå ut och in och in och ut i varandras verkligheter och paralellvärldar för att förstå och berika sin "egen" med fantastiska upplevelser!
Ha en god Valborgsmässoafton // Åsa
& glöm inte att snacka med någon... på djupet ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar